Google Maps har en sökmotor inuti mitt huvud - designad enbart för att finna mitt lugn i en så hysterisk anda som möjligt. Till stjärnornas dyrkan var jag smålycklig över att det var ute med mig, liksom kär i den nyfunna skatten. Hade uppfunnit mitt egna guld där den kemiska uppbyggnaden baserades på mina många bokstäver, texter som enbart traskade nedgånget i källartrappor. Som den tonåring jag faktiskt var hittade jag ingen att diskutera de djupare tonerna med, basen som bultade i hjärtat byttes ut - ebbade över till en rundgång som varvade om samma låttexter. Någon hade funnit min repeat knapp och pressat ned den med svart materia. När de vuxna inte hade fallenhet att diskutera de fenomen som jag själv inte kunde komma under fund med – då förvandlades svärtan till min egen att bära runt på. Med svaga armar var det snabbt slut på mjölksyran, skakade och tappade fattningen. Kände mig kriminell över tankebanorna i mitt huvud, mina mörka och stora frågor som nu blivit bannlysta att ta upp i vardagliga samtal. Det var lagstiftningen som kom att stänga in mig i en fängslande blick med gråstarr. Ett krokier naket hjärta med bläck dränktes i fjädrar. Bläck istället för tjära för då fastnar inte fjädrarna, utan svajar istället lugnt som pendeln och faller ned till asfalten. Min flykt var alltså inte flygande utan jag skrev istället med bläcket till mitt förfogande. Hela världen blev min förövare och ordet smutsig blev skrivet över hela huden, trodde att alla rankade mig utifrån sina BMI av ideal. För att uppmana till ett påklätt och sansat beteende, för att inte vara i vägen och för att vara alla till lags började jag att kopiera stilar. Testa olika roller. Livet var upphängt på ett krucifix i en tom och lidelsefull agenda som levererade varje dag. Behövde byta om till personen jag ville vara istället, så jag kopierade individer och gjorde om dem till riktiga profiler.
Kommentarer
Skicka en kommentar